Festen vi skulle på idag var min kusins och hans frus gemensamma 50års fest, vi skulle bilat upp med mamma och Jenny till Östersund där Krister och Åsa bor, vi skulle checkat in på hotellet, fixat oss och sen gått till festen, festat hela kvällen, kanske efterfestat på nåns hotellrum?, vi skulle vaknat imorgonbitti och fått sovmorgon, gått ner och ätit en hotellfrukost, pratat om kvällen innan hur kul de va (vilket jag VET att det var/är). Elvira skulle bott över hos farmor och vi skulle hämtat henne imorgon, kanske hunnit med att fira farmor carina som fyller år då oxå.. men som jag skrev i mitt argt besvikna inlägg imorse så blev ju inget av detta av. Och jag hade sett fram emot HELA den här helgen, inte bara festen, utan hela alltet SÅ himla mycket, och det var liksom så behövligt oxå! Det behöver hända nått kul nu.
Men Elvira hade varit hos farmor Carina igår medan Hampus körde cross och hon hade tydligen varit väldigt ledsen under den tiden. Vet inte om hon är extra mammig och pappig för att hon varit sjuk kanske, jag har ingen aning, men med anledning av det så kändes de ändå inte som att vi bägge kunde åka bort i alla fall.
Sen har vi ju min förkylning som jag fick efter magsjukan förra veckan, som istället för att bli bättre bara blir sämre! Jag hade så ont i öron och hals inatt så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och sova kunde jag såklart inte heller. Jag kom hem vid midnatt från en middag jag var på med Jennie och Linnea, men jag somnade väl runt 04.00 nångång..
så hela den här dagen har typ gått åt till att va så himla besviken och ledsen för att inget blev som jag planerat, samt trött och helt utmattad av min förkylning. Hampus var väldigt snäll och tog Elvira mestadels av dagen fast att han inte heller sovit särskilt mkt inatt, plus att han städade lägenheten oxå, tack för det💕.
Vi tog oss iväg och handlade på eftermiddagen, det blev en av mina favoriträtter -småplock. Men aptiten är inte tillbaka och smaken är försvunnen, så tro inte att jag försökte va positiv där inte.. nä jag kände ingenting av vad vi åt.
Nu hoppas jag för allt i världen att vi båda kan sova hela natten och vakna lika glad imorgon som jag va ledsen idag.
